gulatomater.blogg.se

Jag ber om ursäkt för att jag inte bloggade igår. Men jag är full av ångest. En ångestklump tar över mitt bröst, hals och min mage. Det gör ont att förlora en vän på det sättet som jag förlorade Jessica. Att veta att jag aldrig kommer att få träffa henne igen. Hon är borta. Nu är det bara minnerna som finns kvar av henne, men jag vet att hon lever kvar i musiken också. Precis som Michael Jackson. 

 

Jag kanske ser glad ut, för er som har träffat mig. Men jag hatar och vara nedstämd bland människor. När jag träffar människor så blir jag glad för jag tycker om de. Det är det jag försöker göra för då kommer jag på andra tankar. Jag vet att hon skulle vilja se mig ha kul nu, istället för att sitta hemma och deppa. Tänker på henne hela tiden, speciellt  när jag dansar. För jag vet hur mycket hon tyckte om att se mig dansa.