gulatomater.blogg.se

Glad över att jag har så fina människor i mitt liv. Humöret har gått uppåt efter att jag har fått prata ur mig lite. Är fortfarande i chock, har fortfarande ångest och är ledsen ofta på grund av Jessicas död. Jag ber om ursäkt för att min blogg är så nedstämande just nu, men jag hoppas att ni förstår. Men även jag, som brukar vara glad och positiv ska också få vara ledsen. Tänk på det hörreni, bara för att en person är glad hela tiden betyder det inte att den personen mår jättebra på grund av det. Fråga ett riktigt "hur mår du?" (inte hälsningfrasen) då och då så ska ni få se om ni får ett annat svar än vad ni förväntade er. Allt är inte alltid som man tror, peace. 

 

 

 

Jag ber om ursäkt för att jag inte bloggade igår. Men jag är full av ångest. En ångestklump tar över mitt bröst, hals och min mage. Det gör ont att förlora en vän på det sättet som jag förlorade Jessica. Att veta att jag aldrig kommer att få träffa henne igen. Hon är borta. Nu är det bara minnerna som finns kvar av henne, men jag vet att hon lever kvar i musiken också. Precis som Michael Jackson. 

 

Jag kanske ser glad ut, för er som har träffat mig. Men jag hatar och vara nedstämd bland människor. När jag träffar människor så blir jag glad för jag tycker om de. Det är det jag försöker göra för då kommer jag på andra tankar. Jag vet att hon skulle vilja se mig ha kul nu, istället för att sitta hemma och deppa. Tänker på henne hela tiden, speciellt  när jag dansar. För jag vet hur mycket hon tyckte om att se mig dansa. 

 

 

 

 

 

Imorse så fick jag ett meddelande från Ylva. "Har du hört vad som har hänt Jessica?". Förstod redan då att något dåligt har hänt. När vi pratade i Skype så berättade hon allt. Jag är fortfarande i chock och det är riktigt tungt i bröstet och jag har en klump i magen. Jessica bodde i Sverige ett år och jag såg henne sist den 28 juni 2012, då hon skulle lämna Sverige. Hon var en underbar tjej. Glad, positiv, rolig, engegerad, kreativ, musikaliskt och hon gav mig alltid ett leende på läpparna. Som Ylva sa "jag har aldrig sett någon kämpa för sitt liv så mycket som hon". Hon förtjänade inte det här, hon förtjänade att leva längre. 19 år, bara 19 år gammal. Vila i frid min ängel, min kära vän. Jag älskar dig ♥

 

Är väldigt glad ikväll. Pratar med världens bästa Pontus, Ash och Ajla. Planerar resor med Ajla. Ska kolla på mycket konserter i höst. Underbart ♥

 

 

Jag vet inte hur många gånger jag har haft någonting på gång med en kille och det har slutat med att jag har blivit dumpad. Jag vet inte hur många gånger jag har känt mig speciell och som den enda tjejen för en kille fast det har varit en lögn. Men den här gången är det inte så, det är annorlunda. För nu vet jag att det är äkta, nu känns det verkligen som att det kommer att bli något. Nu är jag förälskad. Det handlar om att tappa bort sig i någons famn och aldrig vilja hitta vägen ut, det är precis det jag har gjort. Längtar tills jag får träffa dig. Du är finast. En månad har gått och du läser mig som en öppen dagbok. Längtar tills jag får träffa dig, ljubavi moja.

 

 

 

 

 

 

 

Gud vad jag älskar den här rapparen. Så snygg. Så duktig. Så äkta. Saknar Way Out West (då jag såg honom live). Har alltid älskat honom, oavsett om han har varit lite elak. Han tackade sina fans för det, så fint. Glöm inte att kändisar också är människor, de får också vara elaka.

 

Började tänka på mina far och morfäldrar. Farmor är den enda som lever.

 

Jag fick aldrig träffa min farfar på grund av andra världskriget men allt jag har hört om honom, det är helt fantastiskt. Han liknade min far - rolig, knäpp och helt underbar.

 

Mormor var den starkaste kvinnan i världen, hon tog hand om 4 döttrar och en man. Lagade mat i en stad som var ockuperad av Sverige.

 

Morfar hade bara ett ben när jag träffade honom så jag visste att han skulle dö, men han var så glad över att se mig när vi väl träffades på sjukhuset i Mostar, jag älskade att sitta på hans knä och jag brydde mig inte om att han bara hade ett knä för det var min Morfar.

 

Min farmor är rolig, hon pratar alltid om sina stora bröst och att hon är glad över att jag inte har dem. Haha. Hon lagar god mat och är så himla generös. Jag tar väl hand om henne, hon är den enda jag har kvar.

 

Jag har varit mobbad. Fått mitt hjärta krossat om och om igen. Blivit misshandlad. Skurit mina handleder. Besökt min pappa på sjukhuset allt för många gånga. Lidit av en ekonomisk kris. Gråtit mig till söms. Slagit en person som betyder mycket för mig. Nästan hoppat framför tåget. Gjort saker som jag har ångrat väldigt mycket. Gjort mig själv och andra besvikna. Jag har varit överviktig. Jag har varit en hemsk dotter. Men vet ni vad? Jag har aldrig gett upp, jag mår bra nu. Låt aldrig den där lilla glöden av hopp försvinna.

 

 

Sitter och lyssnar på musik som påmminer mig om den här resan samtidigt som jag kollar på bilder. Åh vad jag längtar tillbaks. Jag ska dela med mig av ett videoklipp, musik och massor av bilder. Lyssna på den här spotifylistan samtidigt som ni kollar på bilderna:

Jag vill inte förstöra det "ni" har. Men jag vill ha dig, jag vill att du ska höra av dig och lägga märke till mig. Snälla, bara gör det. Jag lovar att inte göra dig besviken och att aldrig svika dig som hon gjorde.