gulatomater.blogg.se

Min skolresa

Åkte inlines i mitt område häromdan. Jag har växt upp här, i Hageby, en förorts i en liten skabbig stad som heter Norrköping. Jag åkte förbi där jag föddes, där jag gick i förskolan och skolan jag gick i resten av min skolgång. 

 

       

 

När jag började ettan minns jag att jag var väldigt nervös. Jag hade aldrig känt den känslan och jag ville känna den igen när jag började i årkurs två, men det gjorde jag inte. Jag hamande i en stor klass som var uppdelad i två grupper, A och B-klassen. Många kmpisar från dagis började där. Min skolgång fortsatte, i trean började helvetet.

 

Jag minns första slaget. Jag skulle gå ut och eka, som ett 9-årigt barn gör. Knöt inte skorna för att jag var så ivig. Det här såg en pojke och när jag skulle gå ut ur dören så knuffade han mig. Jag ramlade pladask på marken och skrapade upp näsan, jag har fortfarande ett ärr på näsan och jag minns fortfarande hur ont det gjorde. Det gör ont att kolla på det, att minnas.

 

 

 

Jag hade kompisar, jag hade människor att umgås med. Men jag trivdes inte. Jag märkte att jag inte passade in bland alla som säger "lo" och "bror" efter varje mening de uttrycker sig i. 

 

Tiden gick, några av mina klasskamrater kallade mig fetto en dag. Då började det, på riktigt. Fick höra det ordet varje dag. Fet kossa och fetto. Blev sviken av de jag brukade umgås med och gick själv på skolgården. Det var jobbigt att vara ensam, men med tiden var det skönt iband.

 

Började att spela fotboll med killarna i klassen. De sa att jag skulle stå vid ena målet och så skulle de flytta så att jag kunde göra mål. Jag blev förvånad. Jag gjrode massor av mål, jag kände att jag passa in. Det var kul. Men så står några tjejer i klassen, fnissar på sidan av fotbollsplanen. En av tjejerna skriver sedan på MSN "Orkar du inte röra på dig eller fetto?". Då kände inte jag att jag dög till någonting, jag ville abra sjunka ihop.

 

Berättade jag någonsin för mina föräldrar? Nej, jag ville inte att de skulle oroa sig för mig. De hade redan haft två söner som redan har varit mobbade, på sammma plats. 

 

Läxorna blev fler och svårare, jag gjorde de direkt och var duktig. Mina lärare tyckte att jag var duktig. Men så fick jag såklart höra "plugghäst" flera gånger. Men jag fortsatte, jag tyckte om att lära mig.

 

 

I årskurs fem sa jag till mina föräldrar och de sa att jag skulle säga till min lärare om någon rör mig. Jag började med det och det hjälpte. Till slut vågade inte någon göra något, någon gång kanske et hände emn ni vet människor är, dumma i huvudet. Började i Kunskapsskolan i årkurs 6, en ny klass och ny skola. Det här skulle bli en ny start. Det här skulle bli bra.

 

Hittade min plats i klassen snabbt.  Jag hamnade på bra steg när vi gjorde testen för dem. Mina klasskamrater gav mig beröm. Jag hade någon och några att umgås med, jag trvides. Men så var det en erson som störd mig, han skulle alltid röra/sno mina saker. Det här sa jag till min bror, som gick i årskurs 9.

 

 

En workshop så kom den killen förbi, då visade jag honom för min bror. Min bror gick in i klassrummet, tog tag i hans tröja och lyfte upp honom mot väggen och sa "Rör inte min syrras grejer!!! Fattar du det?" Den här killen blev rädd, men han skrattade bara.

 

 

 

Hela min klass satt där inne, jag skrattade för att han skrattade. Sedan så gick det in en tjej och sa "Tro inte att du är så jävla cool med din bror Ruvejda, utan honom är du inget. Han fick faktiskt ont när din bror gjorde sådär". Jag svarade "Varför skrattade han då?" och hon gav mig en bitchblick tillbaks. Jag fick hela min klass emot mig, det blev prat med kuratorer, rektorer och lärare. Vilken badgirl jag var där, haha.

 

Började i årskurs 7. Det blev bättre i klassen men stämningen var inte på topp. Vi hade en stor grupp av tjejer som styrde och ställde, de var de flesta av tjejerna lite rädda för. I sexan lämnade min så kallade vän mig, vi slutade umgås och hon var elak. Där började orden igen "fetto", "plugghäst" och "jävla feta kossa". I sjuan så träffade jag Emely, som jag fortarande umgås med. Vi började umgås med varandra för att vi var i samma situation.

 

Sommar till åttan så kollade jag på bilddagboken när jag satt i ett varmt internetcafé i Makarska, Kroatien. SÅg att någon hade gjort ett konto och skrivit mitt namn som användrarnamn. Den la upp bilder på mig och skrev "Jag är så het", "Jag är så så snygg" och så vidare. Mina klasskamrater kommnterade att jag var ful, fet och en plugghäst. Jag kände precis att jag började passa in i klassen, och så hände det här. Meddelande alla att jag blev ledsen för deras ord och att det inte är mitt konto eftersom att jag är i Bosnien och kan inte skriva de sista bokstäverna. De trodde på mig som tur var. Jag vet inte vem som gjorde så, men jag tror det var min före detta vän som jag umgicks med i sexan. 

 

I åttan började jag lära känna några killar i en annan klass och jag började umgås med de och en ny tjej började i min klass som hette Olivia. Emey bytte skola men hon kom tillbaks igen efter 2 veckor. Åh, jag minns hur ledsen jag var när hon skulle sluta.

 

 

 

Nu har jag börjat i gymnasiet. Min självkänsla svajar på grund av det här, men när den inte är på topp tänker jag på hur långt jag har kommit. Jag har gått ner 10 kg (inte för de, för mig), kommit med i Norrköpings bästa dansgrupp ViBE Streetstyle Crew. Jag har en väldigt bra klass och många vänner. Jag kämpade mig igenom mobbningen, det kan ni med göra. Kämpa för livet, det är det vackraste du fått.

 

 

 

 

Vackert skrivet Ruvejda. Jag blev rörd, speciellt mot slutet. Tänker på dig och jag kommer alltid att stötta dig.

Så himla bra skrivet, du är stark och helt underbart asgrym som klarade dig igenom allt! Saknar dig och alla andra gamla nior på kunskap! Hoppas vi ses snart :) ^^

<3

Är otroligt glad över att jag mötte en så stark och positiv tjej som du. Älskar dig

bara älskar din outfit på sista bilden!

p.s du är grym och grym på att dansa.

Du är så himla stark.
Älskar dig, det vet du va? <3