Vi har alla någonting som gör ont i hjärtat, men vi håller käften om det.

 
 
 
 
 
 
Vi går runt med det där leendet om dagarna och låtsas som ingenting. Men när vi kommer hem, då ställer vi in föreställningen, vi slutar skådespela. Vi skriker, gråter och skrattar när vi känner för det. Vi blotta oss, vi säger exakt vad vi känner. Men det här kommer inte fram till någon, det blir våran lilla hemlighet som man får bära på, livet ut.
 
 
Kommentarer
Postat av: Plattan du vet!!

Så sant det du säger!
Man kanske borde blotta sig för fler och visa hur man mår för att lättare kunna handskas med det?!.. Men man vill ju heller inte vara till besvär och man vill ju kunna släppa på det och ha lite kul också, eller vad tkr du? :)

Svar: Jag tror att det är bra som det är, jag nämnde det här på bloggen för jag tycker ändå att det är fantastiskt att alla människor på denna jord har en liten hemlighet som de inte berrätar för någon annan. Man ska definitivt ha någon och prata med om hur man mår och så vidare, men sedan ska man släppa loss och vara glad när man umgås med flera människor (t.ex. när man är i skolan), ingen tycker ju om någon som sitter i ett hörn och tjurar. Man får leva med sin lilla hemlighet helt enkelt! :)
Ruvejda Hrustanovic

2012-11-01 @ 19:59:08

Kommentera inlägget här:
Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress (det är bara jag som kan se, hihi):
URL/Din blogg:
Kommentar:
Skicka kommentar:
Trackback