gulatomater.blogg.se

Jag berättade lite om Emerich Roth i ett tidigare inlägg, tänkte gå in lite mer på det. Hans föreläsning handlade om hat och jag tänkte sprida det han sa genom att skriva ett blogginlägg om det, för att om en person läser det här, så kanske det sprids.

 

Hat, det är något vi kan känna ibland. Vissa känner det väldigt ofta och andra mer sällan. Men det kan bero mycket på hur man växer upp. "Om du ger ett barn kärlek, så får du kärlek tillbaks. Om du ger ett barn hat, så får du hat tillbaks". Ett väldigt klokt uttryck som stämmer (jag vet inte om det var så exakt, men någonting liknande). De flesta kriminella som sitter inne i ett fängelse just nu, har haft en svår uppväxt. Adolf Hitler hade det (säger historian) och så vidare. Detta beror på att de inte har fått kärlek när de har växt upp och de har inte fått någon hjälp häller, om det har varit jobbigt hemma. Sedan har de gjort ett val, att hantera det på ett dåligt sätt. Jag tror att Hitler var avundsjuk, för att han inte kom in på den där skolan och så skyllde han på judarna och så gjorde han det han gjorde med de. Han blev säkert besviken på sig själv, för att han inte kände att han dög och han orkade inte kämpa mer, så han la skulden på judarna, för att inte behöva känna sig så himla dålig själv. Om någon skulle ha hjälpt Adolf under hans uppväxt skulle inte det här hända, om någon skulle hjälpa honom att komma in på den där skolan och kämpa, så skulle det inte vara så mycket hat i den här världen. Allt det här har Emerich lärt mig, tack.

 

Hat är något jag verkligen hatar (ha-ha). Jag hatar sällan, jag älskar mer, för att det är något som är mycket enklare att göra. Man behöver inte rynka pannan och se ful ut när man älskar, när man älskar ser man glad och kärleksfull ut och det är så mycket finare och bättre. 

 

Emerich hade möjlighet att döda två SS-soldater, han hade pistolen i handen. Men han valde att inte göra det, han sa att han inte ville vara en mördare, han ville inte hata och döda. Även fast han visste vad SS-soldaterna gjorde (han hade sett det med sina ögon till och med). Det här fick mig att tänka på min far, han har varit med om ett krig, som inte var för så länge sedan. Han var nämligen med i kriget i Jugoslavien 1992-1995, då serberna gjorde samma saker mot bosnierna som tyskarna gjorde mot judarna under andra världskriget. Min far lärde sig att älska/tycka om alla sorters människor oavsett vilken hudfärg de hade eller vilken religon de tillhörde när han var liten och det har han lärt mig med, han har gjort mig till den jag är idag. Min far hade också en pistol, han kunde skjuta när han ville och på vem han ville, men han gjorde aldrig någonsin det, han sa att han ville ha pistolen om han var tvungen att försvara sig själv, annars skulle han aldrig kunna skjuta någon. Idag har han vänner som är serber, kristna, kroater, judar, muslimer, svenskar, atheister m.m. Ni förstår poängen? Det här är riktigt bra exempel på två fina människor, som väljer att älska istället för att hata.

 

Därför, mina kära läsare. Vill jag att ni ska föra det här vidare, om ni ser att någon mår dåligt i skolan - säg till någon som kan hjälpa till den! Det kan verkligen göra nytta, jag lovar.